Kommunikation börjar med trygghet – inte med ord

Har du någonsin känt den där klumpen i magen?
Den som uppstår precis innan du ska säga något viktigt, något som skaver, något som går emot strömmen?
Den där tvekan som får orden att fastna i halsen, trots att du vet att de behöver sägas.

De flesta kommunikationsproblem är inte egentligen problem med vad vi säger.
De handlar om vad vi tror händer när vi säger det.

För att våga vara tydlig, för att våga vara sårbar, måste man känna sig trygg.
Och det gäller åt båda hållen – både för den som talar och den som lyssnar.

⸻

Otrygghet förlamar kommunikationen

I en miljö där tryggheten saknas blir tystnaden en överlevnadsstrategi.

• Medarbetare säger inget för att inte verka dumma eller inkompetenta.
• Chefer säger för mycket för att verka kompetenta och ha kontroll, snarare än att erkänna osäkerhet.
• Team håller tyst om risker och problem för att slippa hamna i konflikt eller bli syndabockar.
• Projektägare undviker nödvändiga förändringar för att inte verka osäkra eller ha fel.

Alla vill ha tydlighet, alla efterfrågar öppenhet, men få vågar vara den som börjar.

Varför? För att tydlighet är sårbart. Det sticker ut. Det kan missförstås. Och i en otrygg miljö är det ett socialt risktagande som få är villiga att ta.

Det är som Amy Edmondson, professor vid Harvard Business School, beskriver det i sitt arbete om psykologisk trygghet:

…när människor inte känner sig trygga att ta interpersonella risker, håller de tillbaka information som är avgörande för teamets framgång.

⸻

Därför krävs trygghet – inte fler möten

Trygghet byggs inte av struktur eller processer.
Den byggs inte av fler möten eller nya kommunikationsplattformar.
Den byggs av mikrohandlingar. Av de små, ofta omedvetna, signalerna vi sänder ut. Blickar. Reaktioner. Hur vi hanterar misstag. Hur vi bemöter obekväma sanningar.

Om någon erkänner en miss och får en ny chans – det är trygghet.
Om man säger ”jag vet inte” och får hjälp istället för tystnad eller kritik – det är trygghet.
Om man som chef säger ”det där vet jag inte, men vi tar reda på det tillsammans” – det är ledarskap i praktiken.

Det är dessa små, dagliga interaktioner som gradvis bygger upp en kultur där människor känner sig säkra att vara sig själva, att ställa frågor, att uttrycka avvikande åsikter och att erkänna fel.

⸻

Börja i rätt ände

Vill ni ha bättre kommunikation? Sluta jaga efter den perfekta processen eller det senaste verktyget. Börja med att bygga en grund av trygghet.
Ett stablit golv för att kunna bygga högt i tak.

Här är några konkreta steg:

• Fira den som ställer en ”dum” fråga.
  Visa att nyfikenhet och öppenhet belönas, inte straffas.
• Belöna den som bromsar något ogenomtänkt.
  Uppmuntra kritiskt tänkande och modet att säga ifrån, även när det är obekvämt.
• Skapa utrymme för ”jag vet inte” – även i ledningsgruppen.
  Visa att sårbarhet är en styrka, inte en svaghet.
• Bygg in regelbundna retrospektiv och check-ins, men börja varje möte med att själv vara öppen och transparent.
  Dela med dig av dina egna utmaningar och osäkerheter för att föregå med gott exempel.

Det går inte att kommunicera klokt, effektivt och ärligt i en miljö där ingen vågar vara mänsklig.
Först när vi känner oss trygga att vara oss själva, med alla våra brister och osäkerheter, kan den verkliga kommunikationen börja flöda.

Det är då magin händer - i projekt, i team och i hela organisationen.