Alla pratar om transparens. Ingen tål den.

Vi skriver det i värdeorden.
Vi säger det i möten.
Vi trycker det på rollups vid kaffeautomaten.

Vi ska ha en kultur av öppenhet och transparens.

Det låter snyggt.
Men det är en lögn.

För verklig transparens är inte en snäll liten ruta i Slack där man får skriva frågor till ledningen.
Verklig transparens är att alla ser allt.
Både det som är bra — och det som skaver.

⸻

Exempel: Transparens när det blir obekvämt

Transparens är när kunden ser hur internprocessen faktiskt ser ut.
Inte Powerpoint-versionen. Den riktiga, operfekta.

Transparens är när teamet ser att budgeten aldrig räcker.
Och kan räkna ut vad det betyder för deras jobb.

Transparens är när någon vågar säga:
“Vi ljuger just nu, för att få projektet att se snyggt ut.”

⸻

Och vad händer då?

Vi blir obekväma.
Någon blir arg.
Någon blir hotad.
Någon börjar stänga dörrar istället för att öppna.

För transparens är inte en Powerpoint-slide.
Det är ett krossat filter.

⸻

Varför ingen pallar det

Vi orkar bara med “lagom” transparens:
Nog för att skryta om den.
Inte nog för att den ska kosta något.

Riktig öppenhet flyttar makt. Den fördelar ansvar. Den blottar prestigeprojekt, tomma floskler, interna kulisser.

Därför blir den sällan verklighet.

⸻

Så, vill du ha transparens?

Sluta snacka om det.
Visa det.

• Publicera de siffror ni helst gömmer.
• Låt folk se beslutsloggen, inte bara beslutet.
• Var först att erkänna vad som gått åt helvete.

Och: tål obehaget. För obehaget är själva beviset på att transparensen är verklig — och inte bara en snygg rubrik på en värdegrund.