3 min

Min Asperger. Den perfekta verktygslådan.

I 30-årsåldern fick jag diagnosen Aspergers syndrom. I många sammanhang har det kallats ett hinder. Men i mitt jobb är det min kompetens.

Michael Hansson

Många projekt dör i Glappet.

Teknik förstår inte affär.
Affär förstår inte teknik.
Och däremellan – powerpoint, missförstånd och kostnader som sticker iväg.

I 30 års åldern fick jag diagnosen Aspergers syndrom.
Och i många sammanhang har det kallats ett “hinder”.

Men i mitt jobb är det min kompetens.
Min perfekta verktygslåda.

Vi behöver bryggor – inte fler specialister

Det är lätt att tänka:

“Vi har duktiga utvecklare, och duktiga affärsutvecklare – varför funkar det inte?”

För att det inte saknas kompetens. Det saknas kommunikation.

Och någon som kan hålla två, eller fem, världar i huvudet samtidigt.

Vad Aspergers ger mig i projekt:

  1. Logiskt flytande i teknik
    Det som är svårbegripligt för andra – arkitektur, API:er, datamodeller – är ofta självklart för mig. Jag ser hur det hänger ihop. Och lika ofta – när det inte gör det.

  2. Mönsterseende i vardagen
    Jag märker när ett flöde haltar. När folk säger A men gör B. När en lösning inte löser problemet – bara försöker dölja det.

  3. Handlingsstyrd, inte ordstyrd
    Jag lyssnar, ja. Men jag tittar på vad som händer. Folk kan säga: “Vi har högt i tak.” Men agerar som om varje invändning är ett hot. Det avslöjas inte i ord – utan i interaktionen.

  4. Hyperfokus + flertrådighet
    Asperger ger ofta förmågan att hålla flera tankar samtidigt – och ändå zooma in på detaljer. Så när någon säger: “Kan du titta på det här flödet?” …så ser jag inte bara flödet. Jag ser affärsnyttan, tekniska konsekvenser, användarens situation och alternativa vägar. Allt på en gång. Och sen: vart fokus ska ligga för att lösa det.

Lite psykologi:

Asperger ger ofta:

  • Svårt för socialt kodade spel
  • Låg tolerans för dubbla budskap
  • Stark koppling mellan logik och trygghet

Det gör att man snabbt blir den som säger:

Men det där hänger ju inte ihop.

Och det är kanske obekvämt.
Men det är också det som räddar projekt.

Vad jag vill säga:

Det folk kallade - och jag trodde var - ett problem,
blev min mest värdefulla professionella tillgång.

För när andra försöker översätta teknik till affärsmål – eller affärsmål till teknisk verklighet – då har jag redan börjat bygga bron.

Inte som tolk.
Utan som brygga.

Alla team behöver specialister.
Men fler borde fråga sig:

Vem i rummet ser till att vi förstår varandra?

Jag vet hur det känns att inte passa in.
Men just därför vet jag också hur man kopplar ihop det som inte kommunicerar.

Och det är kanske det mest användbara jag har.