En 3-åring är förmodligen bättre på att hitta roten på problem än vad du är. Därför…

En treåring kan fråga ”varför?” tills man knappt orkar svara. På jobbet ger vi ofta upp betydligt tidigare.

”Beställaren var otydlig.” Jaha. Hur blev det så? Vad hade vi behövt fråga? När märkte vi att vi inte förstod samma sak?

Det första svaret är ofta en början på undersökningen, inte en anledning att avsluta den.

Fortsätt förbi etiketten

”Vi hade för lite tid” kan vara sant. Men det säger inte vad ni kan ändra nästa gång.

Var arbetet större än ni trodde? Kom ett viktigt besked sent? Försökte ni göra för mycket samtidigt? Fick teamet nya uppgifter utan att något togs bort?

Olika orsaker kräver olika åtgärder. En allmän uppmaning att planera bättre hjälper inte särskilt mycket om ni inte förstått vad som hände.

Använd varför-frågan utan att förhöra folk

Beskriv först ett konkret förlopp som ni kan undersöka. Fråga sedan vad som gjorde det möjligt och vilket underlag ni har för svaret.

Om flera förklaringar verkar rimliga, behåll dem tills ni vet mer. Tvinga inte fram en snygg kedja som slutar där ni redan hade bestämt att problemet låg.

Metoden brukar kallas ”fem varför”, men antalet är inte poängen. Ni kan behöva stanna efter tre frågor eller följa flera spår. Det viktiga är att svaren håller, inte att ni lyckas fråga längst.

Avsluta med något ni kan pröva

Vad behöver bli annorlunda? Vem kan ändra det? Hur ska ni se om det hjälper?

Om slutsatsen bara är att någon borde ha varit mer noggrann har ni förmodligen mer att undersöka. Se om ni kan göra det lättare att upptäcka problemet innan det får konsekvenser.

Nyfikenheten är användbar. Men en treårings envishet behöver kombineras med en vuxens ansvar för att kontrollera svaren.